Annonser

Bli fadder

MC Reklam

WHF

Vårdkompetens i Värmland

Om Resebloggen

En gästblogg för alla som tycker om att resa! Vi välkomnar gästskribenter som vill dela med sig av sina resor. Långa resor, korta resor, tankar, bilder, tips – allt är välkommet!

skriver om:

Att resa

Skrivet av ulla@torsbybladet.se
2012-08-16 11:08

Karomojong-kvinnor i norra Uganda. Ett område med många överlappande konflikter.

 

Jag som skriver heter Eva Åberg, jag jobbar på biståndsorganisationen Diakonia.
Jag reser mycket både i mitt jobb och även privat. På min senaste resa när låg jag sjuk
på mitthotellrum i Nairobi, Kenya funderade
jag lite på det här med att resa och på
vilka olika sätt vi reser.

En bekant till mig hade varit lite filosofisk ett tag och undrade vad meningen med livet var. Efter en del grubblande hade han kommit på vad det var. Man tänker ju lite enkelspårig så jag trodde han skulle säga något i stil med ”familjen”, ”att se sina barn och barnbarn växa upp” eller ” att få vara frisk”. Men icke. Han hade kommit på att meningen med livet var att resa.

Ärligt talat hade jag lite svårt att förstå detta till en början, men jag kan delvis hålla med. Först när du är borta från det gamla vanliga, hemtama, det lite tråkiga där du vet att saltkaret står bredvid pepparkaret och att Mamma Scans köttbullar smakar lika varje gång. Först då kan du uppskatta eller veta vad det är du har. Och först då kan du förstå att vår värld rymmer så otroligt många verkligheter. Lilla Sverige är en liten plutt i denna verklighet. Viktigt för oss och absolut inte betydelselöst, men liten. Eller som de säger i filmen ”Mitt liv som hund” , – Se på Lajka som blev skickad ut i rymden: – det handlar om perspektiv!

Men resa kan man göra på så många olika sätt. Man kan åka på en charterresa och ha det nästan som hemma men med sol. Det är väl klart att vi i vårt erbarmligt solfattiga land behöver sol! Det är ju till och med vetenskapligt bevisat. Min granne doktorn hävdar med envishet att under vinterhalvåret borde vi äta D-vitamin eftersom vi då lider av D-vitaminbrist och solen omvandlas till D-vitamin i vår hud.

Man kan också ta en weekend- trip till en storstad och kolla Mona-Lisa tillsammans med tusentals andra människor och sitta på en ljum uteservering längs Seine och tycka synd om de där hemma som dras med snöskottningen. Det ger onekligen både lite sol och nya perspektiv.

Ett sätt att resa som blomstat under de senaste åren är temaresorna. Fler och fler är mer intresserade av att faktiskt lära sig något om stället de vill åka till, men är kanske inte tillräckligt modiga för att åka till på egen hand. Att se Mekong-deltat i grupp med en guide som talar de inhemska språken eller att vandra längs Pyrenéerna med någon som känner till rena källor och var de bästa bykrogarna finns blir en möjlighet till ett annat resande.

Båda unga och äldre ägnar sig nuförtiden åt back-packande, dvs att resa runt i världen lite oplanerat med en ryggsäck, kanske flygkuponger och en kompis. Med internet, e-post, Facebook, mobiltelefoner och kreditkort blir det som förr var det ultimata äventyret en ganska bekväm resa som till och med en orolig mamma hemma i Sverige kan tycka är ok. För oss som även reste innan dessa omvälvande innovationer säger jag bara: Poste restante, collect call och resecheckar. Jag förstår att detta är svåra ord men de går att googla. Med lite nyfikenhet kan man hamna på de mest fantastiska platser när man back-packar. Om man vågar vara lite wild and crazy kan man verkligen få minnen för livet. Är man en lite osäker själ kan man med fördel slå följe med någon mer erfaren. För om man nu gör sin livs resa i flera månader vill man inte gärna hamna på samma beach som alla andra svenska Thailandsresenärer.

Sen har vi ju de som reser i jobbet. Då talar jag inte om de två timmar om dan många lägger på att ta sig till och från arbetsplatsen. Utan mer om längre resor till andra kontinenter. Resandet får då inte så mycket guldkant längre utan handlar mest om att stå ut, göra det bästa av situationen för att förkorta evighetslånga resor i totalt inhumana flygplan helt utan benutrymme. Men det man får komma ihåg är förmånen man har att få träffa på alla dessa fantastiska kulturer som man kanske förstår lite av men ofta med inslag man blir helt förbryllad över. Det man kan vara säker på är att även de för mig mest underliga företeelser har en logisk förklaring för den som kommer från landet eller regionen ifråga. Det kan dock ta ett bra tag innan man förstår. Men för mig är det verkligen det som gör att resa en viktig del av livet. Oavsett om det är till Benidorm, till Mali eller till Skåne: jag lär mig något nytt, jag äter ny mat, jag försöker förstå!

Eva Åberg
Controller Diakonia
www.diakonia.se
Foto: Eva Åberg