Annonser

Bli fadder

MC Reklam

WHF

Vårdkompetens i Värmland

Om London Calling

Jag som skriver i bloggen London Calling heter Anna Johansson. Jag är Torsbybo i hjärtat, men bor sedan många år i London. I den här bloggen skriver jag om kontrasterna mellan hemort och storstad, men också om andra saker. Kommentera gärna!

Nu börjar julen..

Skrivet av ulla@torsbybladet.se
2012-11-25 05:11

Sedan jag först angjorde min vikingabåt vid dessa stränder sommaren 1995, har jag suckat över hur tidigt julen börjar här. I skrivande stund har julskyltningen och alla affärers julerbjudanden samt reklamfilmer på TV varit igång i minst en månad. Det som är så lustigt är att i alla reklamfilmer snöar det, och på TV avbryts alla program med bjällerklang och snöbollar – det är lustigt för mig, eftersom när det råkar snöa så blir det inte ett Winter Wonderland utan istället TOTALKAOS. I reklamen är det så idylliskt, i verkligheten klappar hela Storbritannien ihop. Sopor!

 

Ta december 2010, till exempel. Nära jul kom HELA FEM CENTIMETER, GUD FÖRBARME SIG ÖVER LONDON! Dessa fem centimeter snö innebar att inte nog med att man var helt strandad och alla fick vara hemma från jobbet (tågen kan ju inte gå, inte heller bussar eller annan trafik eller ens fotgängare, när det kommer några flingor), utan även Heathrow (stans största flygplats och världens mest traffikerade) helt lamslogs. Inga plan avgick eller landade på två dygn, och det var på håret att jag och Lillapan tog oss till Sverige. Lyckligtvis flög vi SAS och hade väl piloter som inte fick tuppjuck därför att det kom några flingor. Men jag satt där på jobbet dagen innan med andan och hjärtat i halsen och ritade ut färdsträckor över hur man skulle ta sig till kära Torsby utan att flyga från London.. Så landade vi på Oslo Gardermoen där det låg ett tjockt snötäcke men inte var det panik för det, och där var det ”business as usual”, fniss. Brittiska sopor!

 

Det här året kom en annan panik.

 

Vilket bolag flyger du hem med?” undrade Ärkeängeln via SMS.

SAS!” svarade jag glad i hågen, helt oanande.

 

Tänkte lite att vad undrar han det för, men har haft så fullt upp att jag släppte tanken. Sedan ringde min mor och frågade lite försiktigt, och när jag lika kavat meddelat henne att jorå det är SAS vi kommer med, bra va, så fick hon ett litet sammanbrott.

 

Jamen, Anna, de är på väg att konka!

VA??????

 

Men när man hällt en näve salt på min mors nerver och den mediahysteri som jag i all stress missat, så verkar det se ut som att SAS faktiskt klarar sig och en åldrande och betalkaffe-krävande flotta till trots ser ut att kunna flyga hem oss, så ser det rätt bra ut ändå och jag längtar så efter att få vara tillsammans med min fina familj över julen med Lillapan.

 

I alla fall. Idag har jag fått – trots att skyltandet och hysterin här redan varit igång i några veckor – en första smak av julen på Svenska Kyrkan i Marylebone. Sedan jag har bott här i London i alla dessa år, så är det alltid så julen börjar för mig, dvs med Svenska Kyrkans julmarknad.

 

Jag dyker in på högmässorna på söndagar när jag hittar tiden och energin, och idag åtföljdes min lilla stund av stillhet och vördan av en fika och julmarknad tillsammans med en god vän och hennes lilla dotter. Satt som vanligt i bänkarna och njöt av mässan – nuvarande kyrkoherden är fantastisk, han lyckas alltid få hela församlingen att skratta, och jag tycker det är briljant att han kan ta bibelord och få dem relevanta och nutida. Jag är väl inte överdrivet kristen, men det är ändå viktigt för mig, något jag alltid burit med mig, och jag gillar därför en modern tolkning. Han predikar inte bibeln bokstavligen, utan tar stycken och tankar och överför dem till livsobservationer. Det är då som det är riktigt trevligt att gå i kyrkan, och jag gör det så ofta jag kan, och jag sitter där i bänkarna och tycker att det är alldeles ypperligt att ta en paus från hetsen och känna frid och stillhet.

 

Efter mässan kom min kompis med sin gulliga (och mycket bestämda) två-åring, bänkraderna och altaret förvandlades till en svensk buffé av julskinka och lussekatter, och jag tryckte i mig en köttbulle-smörgås med rödbetssallad snabbare än man kan säga attans-va-gott. På kyrkans årliga julmarknad köpte jag ljus till adventsstaken till överpris (som vanligt, men jag totalvägrar sätta annat än Kronljus i den, hörni!) och en ljudbok med Ture Sventon till Lillapan att lägga till julklappshögen som jag pö om pö inhandlat och gömt i garderoben.

 

Jag tog en långpromenad hem från kyrkan, ner genom Marylebone och genom en blåsig och kall men alltid lika vacker Hyde Park, nerför Kensington High Street och sedan en buss sista biten från Hammersmith ut till mitt Chiswick, och här sitter jag nu med tända ljus (nej, inte DE ljusen! Första advent är ju inte förrän nästa söndag) och en stor mugg varm choklad och myser. Ljusslingan ligger över gardinstången, Lillapans lilla fejkgran är uppställd i hans rum och väntar på honom så att vi kan klä den nästa vecka, och min lilla skokartong till lägenhet är en bubbla av myspys. The festive period is upon us!

 

Nu vill jag bara att SAS lyckas flyga oss hem till jul – som jag längtar efter mina nära och kära!

 

Tipp-tapp, tipp-tapp…..

Enhanced by Zemanta